Jag vet, jag är så dålig på att skriva, har ju inte skrivit nånting sen Madonna. Har gått över en månad. Jag jobbar nu alla fall, har undebara små 6 och 7-åringar i skolan. den åldern är så härlig. Såklart att jag saknar att vara med Felicia och det är tufft att lämna henne på morgonen och jag vill bara vara hemma och mysa med Felicia och Carl. Men som sagt livet går vidare och man måste jobba.
Igår hörde jag en historia om ett par som försökt bli gravida i 5 år och när de äntligen blivit gravida och väntar tvillingar har de nu fått reda på att ena barnet dött i magen och det andra kommer inte att klara sig. Det fick mig att gråta igår och när man hör såna historier så inser man vilken tur man har som har fått ett friskt barn. Det får en att inse att man ska ta hand om det man har, att inte ta ens familj för givet. Jag är så lyckligt lottad som har en så fin och underbar familj som ger mig så mycket glädje varje dag.
Jag tänker på er som har förlorat sina barn, mina tårar faller för er och mitt hjärta gör ont för er skull.
Älskar er, Felicia och Carl!