Ja då var man tvåbarnsmamma. Trodde att jag hade förberett mig på det i 9 månader men nej nu kom det lite som en chock. En underbar chock. Det hände liksom lite fort. Han kom 10 dagar för tidigt och det var ju bra för jag var rätt trött på att vara gravid. Graviditeten gick rätt fort också, man har inte riktigt samma tid att njuta av den när man redan har ett barn. Sen skulle jag nog inte njutit ändå för den var jobbig den här gången men alla fall nu är den över och lilla Simon är här.
Värkarna började redan på tisdagen, dom var inte starka då men jag kände att det var på gång. Vi var på väg att ansöka om ett lägenhetsbyte så jag ringde de andra två som var med i triangelbytet och sa att nu är det dags att ni kommer över så vi kan skriva papper för jag har värkar. Satt och skrev papper (en himla massa papper) med värkar hela kvällen. Hade värkar hela natten men det gjorde inte så ont. Dom stannade av sen under onsdagen och jag tänkte att det här kommer att ta tid eftersom det gjorde det med Felicia. Sen helt plötsligt så blev de starkare och min syster och hennes man åkte och hämtade Felicia hos dagmamman.
Vid 4 hade jag bara 10 minuter mellan värkarna och Carl åkte hem från jobbet. Nu började det bli jobbigt. Vi beställde mat från Kreta och det smakade riktigt illa. När jag hade 5 minuter mellan värkarna ringde jag till Södra BB för att kolla om de hade plats. Då sa hon att det var dags att åka in men att dom hade fullt. Det var också fullt på Sös och Huddinge så vi fick åka till Södertälje sjukhus. När jag fick det beskedet fick jag lite panik. Det var helt plötsligt 3-4 minuter mellan värkarna och så skulle vi åka ända till Södertälje.
Det var bara att åka och Carl visste ju var gaspedalen satt. Vi var inne vid halv 8 och möttes av jättegullig personal. Efter en undersökning visade det sig att jag var öppen 7 centimeter och det var ju verkligen glada nyheter. Hon gav mig lustgas på en gång och var förvånad över att jag inte fick det förra gången. Jag bestämde mig även för att ta epidural men när den väl var insatt så var det dags att krysta. Krystvärkarna var riktigt jobbiga och jag fick ta i så jag var nog blå i ansiktet. Han fastnade lite halvägs ute och blev också lite blå i ansiktet. Dom kallade honom blåbäret. När han väl var ute så kom den där känslan att nu är det över. Han var ute 22.30.Vilken lättnad. Då var det dags att sy för jag hade spruckit. Det är inte speciellt behagligt när man är lite trasig där.
Personalen lämnade oss ifred och så kom brickan med läsk och smörgås. Aldrig har en smörgås smakat så gott.
Tänk att man har tillverkat ett till underverk tillsammans med den man älskar och sedan pressat ut honom genom ett litet hål. Helt otroligt vilket jobb. Och jag älskar den lille krabaten redan så otroligt mycket. Han är så fin min son. Och han har världens finaste storasyster.
På väg hem från bb.
Syskonkärlek!
4 dar innan i parken.
Syskonmys!
Passar på att vila inför arbetspasset.
Lek i parken med Meja.
4 dagar innan förlossningen, helt ovetande att han skulle komma så snart. Eller ja lite beredd var man för slemproppen hade gått.
